Min farmor!
En av mina bästa vänner har gått ur tiden... min farmor gick bort i söndags... Det är väldigt tråkigt och ledsamt men samtidigt är jag glad att hon slipper lida mer. Hennes liv har vart allt annat än lätt men hon har oftast kunnat se livet från den ljusa sidan och tänka positivt. Där har hon verkligen varit en förebild!
Min famor skulle ha fyllt 88 år nu i maj och de senaste 5 åren har hon varit sjuklig från och till. Många vistelser på sjukhus och turer fram och tillbaka från vårdhem, hennes lägenhet och sjukhus igen. Vi i familjen har försökt göra vårt bästa för att hon ska ha det bra. Hemvården har fungerat bitvis men aldrig bra nog...
De senaste månaderna har hon varit på ett hem för äldre och där kunde vi äntligen känna oss trygga med att hon fick den omvårdnad som hon krävde. Vi kunde slappna av lite...
Innan hon blev så dålig så fanns hon ofta där för mig. Hon kunde lyssna och råda när det inte fanns någon annan som hade tid eller ork. Vi stod varandra väldigt nära...
Men nu är hon borta för alltid - fast hon finns ständigt med mig... Jag ville bara dela med mig av några bilder jag tagit på henne under de senaste två åren då jag besökt henne...
Jag tycker det är beundransvärt att hon orkat hålla sitt goda humör uppe under alla år! Och jag hoppas hon kommit till något bra ställe nu där hon får vila ut!
Min famor skulle ha fyllt 88 år nu i maj och de senaste 5 åren har hon varit sjuklig från och till. Många vistelser på sjukhus och turer fram och tillbaka från vårdhem, hennes lägenhet och sjukhus igen. Vi i familjen har försökt göra vårt bästa för att hon ska ha det bra. Hemvården har fungerat bitvis men aldrig bra nog...
De senaste månaderna har hon varit på ett hem för äldre och där kunde vi äntligen känna oss trygga med att hon fick den omvårdnad som hon krävde. Vi kunde slappna av lite...
Innan hon blev så dålig så fanns hon ofta där för mig. Hon kunde lyssna och råda när det inte fanns någon annan som hade tid eller ork. Vi stod varandra väldigt nära...
Men nu är hon borta för alltid - fast hon finns ständigt med mig... Jag ville bara dela med mig av några bilder jag tagit på henne under de senaste två åren då jag besökt henne...
Jag tycker det är beundransvärt att hon orkat hålla sitt goda humör uppe under alla år! Och jag hoppas hon kommit till något bra ställe nu där hon får vila ut!
Kommentarer
Postat av: Kikki
Börjar med att beklaga!
När jag lägger upp nya maskor som till knapphål så håller jag garnet utspänt mellan tumme och pekfinger, vrider runt det bort från mig så att det blir som en ögla och lägger upp det som en maska bara, skitsvårt att förklara tyvärr men jag hoppas att du förstår annars får jag knäppa bilder på det och lägga upp :).
Trackback
